Nu svänger pendeln åter åt det positiva hållet när det gäller kombinationsbehandling, dvs tillskott av Liothyronin till Levaxinbehandlingen, bland annat vad gäller livskvaliteten för de drabbade. Detta skriver t ex överläkare och Med dr Helena Filipsson vid Thyroideaenheten, Sahgrenska universitetsjukhuset, i Läkemedelskommitténs tidning "Substans" (dec-09, sid 6).

Där refererar Filipsson till studien "Common variation in the DIO2 gene predicts baseline psychological well-being and response to combination thyroxine plus triiodothyronine therapy in hypothyroid patients", vilken slår fast att personer med en variation på DIO2-genen kanske inte klarar sig enbart på T4-behandling, utan kan behöva tillägg av T3 för att återfå sitt välmående. Läs abstract på PubMed.

Nu finns äntligen den vetenskapliga artikeln som fungerar som en kommentar till ovanstående studie, tillgänglig i sin helhet! Nämligen "For Some, L-Thyroxine Repla­ce­ment Might Not Be Enough: A Gene­tic Ratio­nale", publicerad i the Jour­nal of Cli­ni­cal Endoc­ri­no­logy and Meta­bo­lism. En något förenklad förklaring kan man läsa på stopthethyroidmadness.com.

Att det "sannolikt är en mycket liten andel patienter som kan ha hjälp av T3-tillägg", vilket Helena Filipsson skriver, bör ifrågasättas. I studien med de 552 hypotyreospatienterna var det nämligen 16 procent som mådde bättre på T3-tillägg. I en dansk studie från september 2009 var siffran 49 procent. Läs också Sköldkörtelföreningens replik till artikeln i Substans.

Det är troligt att denna variant på DIO2-genen även finns hos dem som inte lider av hypotyreos, vilka då blir typiska "hypo2:or": dvs lider av en hypometabolism som inte går att avläsa i blodprovet.

Läs mer om den danska studien samt hitta fler länkar till T3-studier här