Orsaker bakom hypometabolism, som leder till energibrist i kroppens samtliga celler, är många och varierade. En hel del av sjukdomsorsakerna orsakar hypotyreos, det vill säga underfunktion i sköldkörteln som inte längre klarar av att tillverka tillräckliga mängder sköldkörtelhormon. Men då hypometabolism även förekommer hos patienter som har normala mängder sköldkörtelhormon i blodet, så är sköldkörtelproblematik uppenbarligen inte den enda orsaken bakom hypometabolism.

Binjurarna verkar spela en större roll för metabolismen än vad den traditionella medicinen i dag vill kännas vid. Många hypotyreospatienter som tröttnat på att må dåligt och sökt vård utanför landstingets väggar, vittnar om att de lyckats med sin hypotyreosbehandling först då de fått behandling för sina sviktande binjurar som lett till en mild kortisolbrist.

Ett urval av sjukdomsorsaker som nämns i litteraturen:

- Kroppens immunförsvar angriper sköldkörteln och orsakar en inflammation som förstör körtelvävnad, så kallad kronisk autoimmun tyreodit. Sjukdomen har en ärftlig disposition.

- Övergående inflammation i sköldkörteln, som ofta ses efter graviditet.

- Radiojod- eller kirurgisk behandling för hypertyreos, det vill säga vid överfunktion i sköldkörteln.

- Operationer, exempelvis för struma eller tyroideacancer.

- Trauma från olycka eller operation; exempelvis whiplashskada eller borttagning av halsmandlar, gallblåsa eller livmoder.

- Som del i ett autoimmunt polyglandulärt syndrom, det vill säga där autoimmun sköldkörtelsjukdom är förenad med ökad förekomst av exempelvis diabetes typ 1, binjurebarkinsufficiens (Addisons sjukdom), B-12 brist, vitiligo, glutenintolerans, rheumatoid artrit med flera sjukdomar.

- Jodbrist, selenbrist med flera brister på näringsämnen.

- Stora mängder strumogena/goitrogena ämnen i kosten; framför allt i kål, raps och sojaprodukter.

- Läkemedel såsom tyreostatika, litium, amiodaron, interferon, Prozac, Aspirin och lugnande medel.

- Sjukdom i hypofysen.

- Extern strålbehandling.

- Strikt kalorirestriktion och/eller näringsbrist, exempelvis vid hårda dieter och/eller hård träning.

- Bristande funktion hos lever och/eller njurar.

- Olika miljögifter och tungmetaller har visat sig kunna orsaka störningar i metabolismen. Här nämner Göran Petersson, professor i Kemi- och Bioteknik vid Chalmers, särskilt kvicksilver (ffa från amalgamfyllningar), metylkvicksilver, kadmium, bly, koppar, silver, flamskyddsmedlet TBBPA, PCB, PBDE, olika östrogenimiterande ämnen, parabener (fenoliskt konserveringsmedel som finns i schampo, hudkrämer, kosmetika) och ftalater (mjukgörande medel som främst finns i pvc-plats och därmed i allt från schampo till mattor). Läs mer i studien "Environmental chemicals ans thyroid function". Det verkar också som att titan (som opereras in i kroppen vid behov, exempelvis titanclips och titanskruvar) samt fluor, brom och klor kan påverka metabolismen negativt. Läs mer om sambandet mellan fluor och hypometabolism på The Fluoride Education Project, Fluoridealert och i the US National Research Council´s översikt. Se dr Einar Bergs lista över ämnen som stör ämnesomsättningen.

- Rökning, på grund av cyanid i cigarettröken.

- STRESS. Både för höga och för låga kortisolnivåer, vilket kan bli resultatet av långvarig kronisk stress (känslomässig och/eller fysisk) utan stunder för återhämtning, kan leda till en nedreglerad metabolism. Läs mer under Utmattningsreaktion.

- Sömnstörningar. Med för lite av den återuppbyggande djupsömnen hamnar kroppen i en fysisk stressituation. Se ovan.

- Mitokondriell störning. En teori som förespråkas av bland andra Dr Mark Starr, och skulle kunna vara förklaringen till att att många av dem som lider av hypometabolism inte går att diagnostisera via blodprov. Läs mer om Mitokondriella sjukdomar, för att få ett hum om hur komplicerad energiprocessen i kroppens celler är och hur mycket som i teorin skulle kunna gå fel. Inte minst med tanke på den stress, miljögifter och andra konstgjorda ämnen som vi dagligen utsätter våra kroppar för.

- Defekt i konverteringen av T4 till det biologiskt aktiva T3, ett fenomen som det rapporteras om allt mer frekvent i den medicinska litteraturen, senast 2009. (Läs om flera sådana studier på sidan 169 i Alan R Gabys review, samt dess referenser i slutet.) En mild sådan defekt/mutation i dejodinas-genen, vars enxym är huvudansvarig för konverteringen, kan sänka T3-nivån i blodet något. Fortfarande kan nivån vara inom ramen för vad som anses normalt, även då det är för lågt för att den enskilda individen ska må bra. Studier visar att set-pointen för T4 och T3 varierar mycket lite i normala fall. En del av T3 konverteras på cellnivå, till exempel i hjärnan, där det sedan förbrukas utan att det behöver passera blodet och fångas därmed inte upp av ett blodprov. Det gör T3 i blod till ett ganska oförlitligt prov. Ligger man lågt är det förstås viktigt att hitta orsaken till detta.

- Inflammationer i kroppen verkar kunna ställa till det för många funktioner, inte minst metabolismen, och med höga inflammationsmarkörer i kroppen är risken också stor att man uppskattar sin hälsa som sämre, trots att man anses vara en frisk individ. Läs mer. En hel del av det vi äter kan vi öka inflammationerna i kroppen. Läs SvD-artikeln "Lätt att äta sig sjuk", eller Läkartidningens: "Vår tids kost bakom inflammation och sjukdomsutveckling".

- Tarmdysbios med ökad produktion av svavelväte.

Läs mer om sjukdomsorsaker på:
Dr Rind
Dr Lowe
Stop the thyroid madness
TPA-UK (under What´s bad)